Emmy Lindgren

Det finns mycket som jag skulle vilja skriva under denna rubrik. Men jag ändrar inget nu. Inlägget som följer är tankar, direktnedskriva från mig när jag kände mig lite dum. (Inte så lite dum) Läs gärna, tyck och tänk gärna, varför väljer jag att posta det? Jag vet inte, för att plåga mig själv lite kanske, kanske tror jag att det känns bättre om jag skriver det. Jag vet inte, nu har jag återigen svävat iväg.

 

Att be om förlåtelse.
Det är väl inte direkt det jag skulle kalla det enklaste man kan göra.
Även om en del människor har en bild av att jag alltid ska vara så gullig och snäll så är det inte alltid så. Det som  jag ofta kommenterar är att jag är mänsklig. Jag är en vanlig människa av kött och blod precis som du. Du och jag är lika. Vi är goda. Vi är fina. Vi är snälla. Men vi gör alla misstag. Vi gör alla någongång saker som vi sedan kom att ångra. Vi lät ord ramla ur munnen som vi sedan inte menade. Vi gav en blick som var kallare än is men ändå helt onödigt. Vi snodde en vägskyllt som låg på gatan för att det gav poäng till en poängjakt.

Eller ja, JAG lät orden ramla, JAG gav en blick kallare än is och JAG snodde en vägskylt. Såhär i efterhand är jag inte speciellt stolt över något av det. Jag kan dock pinsamt nog tyvärr garantera att jag var mycket stolt när jag precis tagit den där skylten, men det var innan jag tänkte efter.Innan jag fick höra vad det ger i böter och innan jag tänkte på den extra kostnaden att ersätta skylten och jobbet att sätta upp den igen.

Förlåt. Det hjälps väl inte nu. Jag har inte längre skylten och kan därför inte ge tillbaka den. Jag ångrar mig trots att det kanske var den som gav oss de avgörande poängen i jakten.

Kanske har jag ingen rätt att bli arg när jag idag förstod att min cykel var stulen. Kanske var det lite rätt åt mig? Men jag blev inte arg, jag blev ledsen. Jag hoppas att personen som fick göra extra jobbet inte blev för förtvivlad och att kostnaden blev för hög. Jag hoppas att skylten kom till god användning där den nu bor.

Så med en text med känslor om skuld så vill jag säga förlåt även fast jag vet att rätt person aldrig kommer att läsa detta, men kanske att någon annan tänker efter först nästa gång. Kanske så får denna text någon annan att stänga munnen innan orden faller ut, kanske får denna text någon annan att byta sin kalla blick mot en varm, kanske så får denna text någon annan att inte sno en vägskylt.  

Så avslutningsvis på detta ärliga blogginlägg (med kanske alldeles för mycket ärlighet) vill jag bara säga:
Förlåt.
(Men också ett litet hjälp, hjälp oss människor att ibland tänka lite till.)
Men mest Förlåt.

Emmy.