Röriga tankar, som vanligt fast ovanligt.

Jag har inte bloggat på jättelänge,
och det finns så mycket som jag egentligen vill säga.
Jag vill skriva om hur det känns när jag är arg,
jag vill skriva om hur det känns när jag är lycklig,
jag vill skriva om förlorad vänskap,
jag vill skriva om ny sådan.

Jag vill skriva om vädret som vänder lika fort som dagen springer förbi,
jag vill skriva om hur veckorna känns som dagar och månaderna som veckor.
Jag vill skriva om säkerheten inför framtiden,
jag vill skriva om rädslan inför samma framtid.

Jag vill skriva om hur underbart livet är,
jag vill skriva om orättvisor,
jag vill skriva om världssvält och överkonsumtion.
Jag vill skriva om att bli behandlat orättvis,
jag vill skriva om drömmar,
jag vill skriva om varma ord men också om kalla blickar.

Jag vill skriva om allt det där som ryms inom mig,
det där som går för fort för att jag ska hinna med.
Det är så mycket, men nu ska jag försöka:
 

Vad har hänt sedan sist? Vem är människan som skriver.

På andra sidan skärmen sitter jag;
Emmy Lindgren, sisådär 18 år snart 19.
Mer troende än förut,då jag ständigt växer in i min tro.

I samband med att jag är 18 snart 19 år, läser sista terminen i gymnasiet så händer det mycket. Det är klänningar, biljetter, skor och hår som ska köpas, det är smink som ska provas, klänningar som ska passa och framförallt skoluppgifter som ska göras.

Jag har en häktisk tid framför mig, men jag gillar det.
Jag gillar att ha något att göra, folk säger att jag stressar,
jag tycker det är skönt att ha saker att göra.

För att komma ikapp då?
Vad har jag haft för mig? Jo nuförtiden så går jag på mässa nästan varje tisdagmorgon i domkyrkan och andas lite go-guds-ande, fast imorgon ska jag inte dit. Men hör av dig om du vill gå dit med mig. Jag har med min älskade församling hamnat i församlingsrådet och med barnkören och fågelvikskören har vi spelat in material till vad som kommer att bli en fantastisk skiva med Edo Bumba.

En God vän till mig valde att konfirmera sig och jag fick vara där, dela stunden och ge ett bibelord och be bönen för konfirmanden. Jag har också haft prov i Islam som gav mig ett av de få A som jag fått genom min gymnasietid. (Måste ju passa på och skryta när man kan!)

 

Jag har haft lite mindre huvudvärk än jag brukar sedan jag börjat hos sjukgymnast, men det kanske inte var en lika kul fakta.

 

Tillbaka till kul saker, jag ska snart ut och resa, ganska mycket faktiskt.
Närmast i tiden ligger:
Idre: Fågelvikskören skall på tunré, se upp här kommer vi!! 12 - 16 april.

(Sandvikengården: PÅSKLÄGER!!!!!! YEEEAAH som jag har längtat, änteligen!!)

Istanbull: Utbytes-grejs-EU--sak-imojs-projekt 21maj till 2 juni.

STUDENTEN!!!!!!!!

Ecuador: jag ska till ecuador det är ascoolt, ska bara lära mig spanska först! aug typ.

 

Sedan har det blivit dags för den största resan, flytten till UPPSALA.
Jag har sökt och nu är det bara att vänta…

 

Om vi går tillbaka lite i tiden då. Idag och de senaste veckorna.
Ni som känner mig, vet nog att jag är ganska upp och ner. Jag kan gå från glad till ledsen fort och från arg till lycklig. På senaste tiden har jag nog ändå varit ganska lycklig, men lite ledsen är jag.

Vi människor (<-- mitt favoritord människa) behöver andra människor, vi behöver varandra och när det blir obalans där då blir det lite obalans i livet. Visst människor kommer och går men vänner består. Ibland ser man inte att man glider isär förens det är försent, dock tror jag inte det är försent. Jag fick nytt hopp idag. Det är aldrig försent för vänskap.

Jag har varit i en slags konflikt skulle man kunna kalla det, och jag har brottats med tanken “jag trodde vi var vänner” i ungefär en vecka. Ibland så kanske man tror att man har en starkare relation än vad man har. Men när bilder av verklighet spricker så finns dem riktiga vännerna där och fångar upp, tar emot och dämpar fallet. Idag har jag verkligen upplevt det och det gav mig ett så varmt leende på mina läppar att det sitter fast enda in i hjärtat.

Man kan reflektera mycket över detta med vänskap och det har jag de senaste veckorna. Idag tänkte jag tanken jag aldrig tänkt förut om det är skillnad på att ha killkompisar eller tjejkompisar. Jag ska låta er följa min reflektion:

De närmaste kompisarna man har som man kan kalla sina bästa kompisar, de har för mig inget bestämt kön. Det kan vara vem som helst, pojke som flicka.
Sedan kommer de där som man är riktigt bra vän med, men som inte riktigt är ens bästa vänner. De kan också vara vem som helst.
Sedan kommer de som är ens vänner. De har jag kommit fram till att det spelar faktiskt ingen roll om de är kille eller tjej heller.
Sedan så kommer de som är bekanta. Och vet ni vad? Det spelar ingen roll, det kan vara vem som helst.
Sedan så kommer de man inte känner också. förvånatsvärt så spelar inte heller det någon roll vilka de är heller.
Sedan sist men apsoelut inte minst så kommer den där bästaste av bästaste vänner. Och det mina vänner ska jag tala om, spelar inte heller någon som helst roll om det är en pojke eller flicka.

 

Haha, nu är jag tillbaka, röriga förklaringar och konstiga inlägg.


Jag ska sluta skriva nu och nog gå och sova,
godnatt säger jag och tack för alla vackra vänner jag har.