Tack.
Med tårar av lycka i ögonen vandrade jag med värme i hjärtat från bilen. I dag har vi haft en spännande konsert i Sundstaaulan och är nu redo för att inta Istanbul! Efter konserten som mina kära Fågelviksvänner kommit på så gick vi till vedugnen och åt mat och mös, tack Fågelvikskören för dessa år, ni har gjort mig till vem jag är idag! Kärlek till er!
Det finns mycket att säga men få ord är så stora så att de kan rymma allt jag känner just nu. Dagen har varit helt fantastisk!
Den började med lite religionsvkunskap och fortsatte med orsak till att skippa dansen pga kulturaktivitet. Trevligt lunch och stressande muntligt nationellt prov i Engelska som sedan mynnade ut i en osäkert genomdrag som resulterade i en spännande konsert.
Efter konserten blev det körmys! Fågelvikskören hade avslutning och tilllsammans så åt vi på vedugnen, under kvällen så talade, tackade och skrattade vi. Extra rörd blev jag ju självklart när jag blev tackad, fick blommor och allt. (blommor är min akilleshäl) Många tårar föll från mina ögon när jag insåg att detta var ett slags farväl, det börjar slå mig nu, allt mer och mer. Snart är jag inte längre skattkärrsbo, snart är det inte längre KARLSTAD man textar på vykorten till mig. Snart är det dags för mig att stå på egna ben.
Det är med både glädje och sorg jag inser det.
Kära Fågelvikskören,
Tack.
Ni har lärt mig så mycket,
Tack.
När jag började i kören så hade jag precis börjat högstadiet och jag kände mig så stor som fick sjunga med er.
Tack.
Jag har vuxit in i min roll som körmedlem och idag är körsång en av de första sakerna jag skulle beskriva känslan glädje med.
Tack.
Jag har varit obekväm ibland, som exempelvis när ni talat om förlossningar. Men när det blir min tid att tala om det så kan jag ju skryta med att jag har hört en del!
Tack.
Till var och en av er i kören så vill jag bara säga:
Tack.
-För att ni format mig.
-Fått mig att växa.
-Fått mig att våga.
Och tack för att ni varit med och gjort mig till den jag är idag.
Tack.
Emmy.
