Öppet för egen fortsättning.
Ibland så undrar jag. Ibland tycker jag att det är svårt att läsa människor. Speciellt när människor man tror man hade förståt gör något oväntat
Jag skrev igår om fördomar, idag vet jag inte vad exakt jag skriver om.
Jag vill skriva om den där stundens förvåning. Förvåningen i det ögonblick när du undrar hur den mänskliga hjärnan är funtad. Om det så är positivt som negativt. Ibland undrar jag hur jag själv är funtad när jag låtit ord passera mina läppar eller mina fingrar som jag kanske sedan ångrar att jag sa eller knappade.
Idag har varit en sådan dag då jag blivit förvånad vid många tidpunkter, Spydiga kommentarer som svar på tal. Eller att se attentionfolk skriva på facebook. Men det som förvånade mig mest är det som egentligen inte borde förvåna mig: snälla ord från någonstans jag inte trodde jag skulle höra just dem.
Jag vet inte riktigt. Jag förstår inte riktigt. Jag hänger inte riktigt med i svängarna. Men är det inte så livet skall vara då? Att man ska kunna få lämna en del till ovissheten till ödet, eller kanske till Gud.
Jag tror jag lämnar så här, öppet för tolkning och fortsättning.
Emmy.
