Emmy Lindgren

Den senaste tiden har jag sett och upplevt mycket. Jag har sprungit stora steg i rätt riktning och trots att tiden bara rusar förbi så känns det för det mesta bra. Jag skriver för det mesta, för allt har en baksida.

Jag har precis varit i Ecuador. Ett helt magiskt land som jag ännu inte har lyckats greppa fast tankarna från och om for att sedan knappa ner i en text. Men även där stöter jag på det svåra. Jag är taggad på allt vad framtid heter. Jag vaknar upp på morgonen och tänke: “Snart flyttar jag”

Om man går tillbaka till det som är baksidan så är det just det som jag stöter på nu. Baksidan av framtiden är hejdå.

Det är sällan jag är redo för ett adjö.
Jag sa adjö i Ecuador till människor som det finns stor risk att jag aldrig ser igen, tårar föll från mina kinder. Jag vill säga att det både var tårar av sorg och tårar av glädje. Sorgen att inte veta om vi ses igen, glädjen för att vi mötts och för att det betyder så mycket att våra vägar korsats.

I kväll vill jag låna ett citat av en kvinna jag talat konstant om i ca två veckor.
Astrid Lindgren.

I Madicken så säger farbror Nilsson en vacker rad som passar in på just denna kväll. Den är följande:

"En sån här kväll känner man livet i sej."

Ikväll har jag träffat några av de som ligger mitt hjärta varmast. Några av de människor jag skulle gå genom eld för. Några av de människor som har en del av mitt hjärta och som har gett mig en del av sitt. Dessa människor älskar jag. De är mina bästa vänner. De är troligen de jag kommer sakna mest. De känner mig på en annan nivå än andra och de tror på mig genom allt.

Att säga hejdå till er är som att slita ut en liten bit av själen och hjärtat och lämna det med er. Men jag vet att det inte är ett slutet hejdå. Det är ett hejdå som följs av: Vi ses snart igen.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men jag vill bara säga Tack. Och när jag känner att det är motigt med avsked så tänker jag på ett annat vist citat som jag tjatat om nyligen:

"Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan."


Jag är en människa och jag är mänsklig att jag har känslor är bra. Tårarna som föll över mina kinder var idag endast sådana av glädje.

Glädje för att jag har er, glädje för att jag älskar er och för att var och en av er är så fina människor som jag har fått den magiska möjligheten att få lära känna.

 

 

 

 

Pussar och kramar i oändlighet till mina bästa vänner!!