Alla människor, gator, cyklar, fester och relationer.
Denna gång är jag "bara" på väg hem. Känns konstigt att säga så. Det kändes fel när jag berättade för mina vänner att jag skulle "hem" idag. Varför? Jo:
"Hem" är numera kantorsgatan 52.
"Hem" är numera Uppsala.
"Hem" är numera: Galna cyklister, fina studenter och förvirrande gator till ständiga fester.
Det känns konstigt att något som var (är) så nytt kan kännas så "vanligt" helt plötsligt är det jag drömt om i flera år min vardag. Det är verklighet. Jag har nu varit Uppsalabo i cirkus två veckor och jag älskar varje steg jag tar!
Jag har varit med om så mycket under dessa två veckor. Jag har sett, upplevt och träffat så många. Det är ett annat liv med en annan verklighet (och det är helt gör (<-- p.s värmländskt ö) häftigt!)
Det som jag är mest fascinerad av är att jag förra måndagen träffade en människa lika vilsen som jag, tillsammans överlevde vi första samlingen där vi träffade ännu en vilsen själ. Kanske inte lika vilsen som oss. Vi tre blev en liten grupp. Efter det gick det väldigt fort. Vi är nu ett helt gäng som umgås och skrattar. En salig blandning människor. Blivande lärare, präster, fotografer med mycket mer!
Det känns som att jag känt dessa människor föralltid. Jag tror inte man skulle gissa att vi endast känt varandra i två veckor om man träffade oss. Det fantastiska är också att oavsett hur mycket man läst innan (eller inte läst) eller hur långt man kommit i sin utbildning så är alla lika vänliga och lika med.
Jag vet inte vad jag vill säga. Eller jo:
TACK!
Tack till Uppsala för allt detta. Alla människor, gator, cyklar, fester och relationer. Jag ser fram emot mina år här och allt de har att erbjuda.
Massa tack och pussar och kramar.
Hejsvejs!